Forskningsinstitutet Ratio har tagit fram rapporten Brottsrisk som affärsvillkor, som analyserar hur företag påverkas av kriminalitet och osund konkurrens i utsatta områden.
Slutsen är att företagen oftare drabbas av hot, stölder, skadegörelse och utpressning. Samtidigt påverkas konkurrensen när vissa aktörer inte följer samma regelverk som andra.
I rapporten lyfter författaren Anna Thoursie, filosfie doktor i nationalekonomi, också fram offentlig upphandling som ett område där arbetssätten behöver förändras.
– För seriösa företag handlar konkurrenskraft inte enbart om pris och kvalitet utan också om att spelreglerna på arbetsmarknaden upprätthålls. Och det blir särskilt tydligt i offentliga upphandlingar, säger hon i en intervju med tidningen Näringslivet.
– Om lägsta pris i praktiken alltid blir avgörande utan tillräcklig kontroll av hur det priset kan vara möjligt då riskerar seriösa företag att slås ut av aktörer som inte bär sina verkliga kostnader. Därför är offentlig upphandling inte bara en teknisk inköpsfråga – utan också en brottsförebyggande och marknadsvårdande fråga, fortsätter Anna Thoursie.
Äntligen! När ska upphandlande myndigheter förstå sambandet?!
Det handlar inte om att “Lägsta Pris” är värre än någon annan utvärderingsgrund. Det är okunnigt och naivt att påstå detta.
Det handlar som alltid om att den upphandlande myndigheten måste göra jobbet, alltså förstudien, kontrollen och att göra en kontinuerlig uppföljning. Om myndigheten gör detta så kan “Lägsta pris” tillämpas och ändå locka enbart seriösa företag.
Det är dags att sluta försöka gömma sig bakom anledningar till att oseriösa aktörer vinner kontrakt och istället börja göra affärsmässiga upphandlingar.
Helt enig med Janne.
Lägsta pris som utvärderingsgrund har inget att göra med dels kvalitet dels möjligheter för oseriösa att verka på den offentliga marknaden. Diskussionen om lägsta pris (att det kategoriskt och generellt är sämre eller i sig är förenat med särskilda risker) följer ett gammalt mantra i avsaknad av ett djupare resonemang, nyansering och förståelse dels för hur upphandling fungerar dels vad problemet egentligen består i. Krav (t.ex. krav som tar sikte på kvalitet, kapacitet, tidigare uppdrag etc) kan ställas och uppfyllnad säkerställas i en affär oavsett vilken utvärderingsgrund som används, dvs såväl vid bästa förhållande mellan pris och kvalitet som vid lägsta pris. Om kravställningen i en upphandling är kass och krav som ställs inte följs upp så spelar det ingen roll vilken utvärderingsgrund som används. Utvärderingsgrundernas lämplighet kan inte besvaras rent generellt och kategoriskt över alla typer av upphandlingar utan avgörs i den enskilda affären utifrån olika faktorer såsom upphandlingsföremålets komplexitet, beställarens mognad och möjlighet till objektiv värdering.
Jag menar inte att problemet är inte lägsta pris, utan upphandlande myndigheters bristande kompetens i kravställning, kontroll och uppföljning. Kvalitet säkerställs genom relevanta, verifierbara krav och aktiv avtalsuppföljning – oavsett utvärderingsgrund. När oseriösa aktörer vinner beror det på svaga krav och utebliven kontroll, inte på prisparametern. Att skylla på lägsta pris är därför ett sätt att flytta fokus från det egentliga problemet: otillräcklig upphandlingskunskap och beställarkompetens.
Håller helt med Janne och LT!
Problematiken går betydligt djupare än själva utvärderingsmodellen och handlar främst om att UM inte verkar bry sig om att vårda och förvalta sin upphandlade kontrakt förrän det börjar “brinna i knutarna”.
Dessutom är upphandlingarna sällan helt genomtänkta och uppvisar ofta brister i den avtalsmässiga regleringen av uppdragsåtagandet, vilket lämnar ett stort oreglerat handlingsutrymme som leverantörerna tar vara på.
Lägsta pris-upphandlingar är endast för upphandlare som inte orkar eller har kompetensen att göra kvalitetsupphandlingar. Det är så, så mycket enklare att genomföra en lägsta pris-upphandling. Alla som förespråkar att de alltid levererar kvalitetsbolag vid sådana upphandlingar kan inte ha varit med om att få onormalt låga anbud där man måste köpa anbudsgivarens argument som de har kopierat från domstolarna eller där du misstänker att de inte kommer att leverera vid avrop. Dessa upphandlare har antagligen inte koll på hur beställarna sedan står där med en dålig leverantör vid ett ramavtal i fyra år. Nja, jag har sett så många dåliga upphandlingar utfördas till lägsta pris och icke-kompetens hos upphandlare som genomför dessa. Sedan kan ni ju skylla på verksamheten, men har ni tänkt på att ni kanske borde ge dem bättre avtal från början och det gör man genom att genomföra upphandlingar med kvalite. En lägsta pris-upphandling kan en AI svara på som sedan vinner. Det går inte lika lätt med en kvalitetsupphandling.
Alla pratar om lägsta pris, men har dessa förståsigpåare verkligen förstått vad en prisupphandling är?
Det skulle vara intressant att få ta del av en rapport eller avhandling där lägstaprisupphandlingar vunnits av kriminella. Vilket upphandlingsförfarande är använt, hur såg kravställningen ut, vilka kontroller gjordes innan tilldelning? Vilka uppföljningsaktiveter genomfördes under avtalstiden, vilka hävningsgrunder fanns i avtalet och vilka nyttjades?
Som upphandlare ska vi alltid säkerställa att vi får maximal utdelning på varje skattekrona vi förbrukar. Givet detta så är det självklart att lägsta möjliga pris alltid är vårt mål.
Dock ska kravställning säkerställa att ribban är hög för att kvalificera sig till utvärdering.
Vi har verktyg till vårt förfogande men de nyttjas inte fullt ut eftersom många upphandlare gör det enkelt för sig med kapitel 19.
Kapitel 13 §§1-3 är effektiva men mycket bygger på att upphandlande myndigheter också använder paragraferna och delger övriga UpphandlarSverige sina beslut.
Kontroller och uppföljning är nyckelaktiviteter, inte priset.
I alltför många myndigheter är inte upphandling och inköp strategiska funktioner. Med “fel” chefer och fel organisatorisk hemvist underlättar vi inte för att effektivisera vårt upphandlingsarbete.
“Janne”, “Upphandlare” och “LT” är på rätt spår.
Jag slutar med att citera Janne, “Det handlar inte om att “Lägsta Pris” är värre än någon annan utvärderingsgrund. Det är okunnigt och naivt att påstå detta”.
Rubriken i artikeln är ju väldigt clickbaitande, och baserat på kommentarsfältet har många svalt betet. Om man faktiskt läser vad hon säger har Thoursie aldrig ens uttalat sig om utvärderingsmodeller. Det hon säger är varken något nytt, eller något som går emot vad alla ni som nu är upprörda säger heller: “Om lägsta pris i praktiken alltid blir avgörande utan tillräcklig kontroll av hur det priset kan vara möjligt då riskerar seriösa företag att slås ut av aktörer som inte bär sina verkliga kostnader.”
Dvs, man kan utvärdera på pris, men om man gör det “utan tillräcklig kontroll” kan det gynna oseriösa aktörer. Dvs ungefär exakt vad som framförs här i kommentarerna också – prisutvärdering är i sig inte problemet utan bristen på ordentliga krav som faktiskt följs upp/kontrolleras. Var upprörda på Upphandling24 som vill vrida det till detta, inte forskaren.
Det är jag som skrivit rapporten och jag är helt enig med signaturen M. Rubriken är ett click-bait. Inte bra.
Det är inte lägsta pris som är den underliggande drivkraften. Precis som M skriver – och som helt klart har läst rapporten – understryker jag att: “Om lägsta pris i praktiken alltid blir avgörande utan tillräcklig kontroll av hur det priset kan vara möjligt då riskerar seriösa företag att slås ut av aktörer som inte bär sina verkliga kostnader.”
Jag tänker som Senior skriver att lägsta pris är en fast kvalitetsgräns där ribban ska sättas tillräckligt högt för att buset inte ska kvala in. När jag jobbade som upphandlare blev det ändå aktuellt att lägga in utvärderingskriterier utöver pris (jag hade tex inte förbrukningsvaror). Vi var rätt djärva med att INTE snälltolka leverantörers redogörelser och klarade prövningar. Men det är hetsigt för diskvalificerar leverantörer och förkastar anbud riskerar man att missa deadlines. Det gäller att vara ute i väldigt god tid.
Och för att hålla den kvalitet man avtalet måste avtalsuppföljningen fungera. Det är verksamhetens eller avtalscontrollers ansvar – oftast inte den enskilda upphandlaren som orättvist får klä skott för dålig uppföljning
Det är inte “okunnigt och naivt” att påstå att en upphandling med endast pris som utvärderingskriterie ofta leder till dåliga leverantörer och dåliga avtal. Många leverantörer säger samma sak; många har ledsnat på att lämna anbud i dessa upphandlingar. De måste ju kunna få sin verksamhet att gå runt, inte erbjuda “gratis” varor, tjänster, entreprenader till upphandlande myndigheter. Aldrig hört talas om onormalt låga anbud, att leverantörer tar in på karuseller vad de förlorar på gungor osv? Någonstans måste de få en affär. Sedan kan UM:s kontrollera, häva avtal osv, men avarterna finns. Som upphandlare kan du försöka motarbeta dem.
Instämmer med flera före mig. Ständigt denna återkommande diskussion om lägsta pris. Kan vi inte bara en gång för alla fastställa att det inte finns någon som helst koppling mellan valet av utvärderingsmodell (lägst pris resp. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet) och bristande kvalitet. Däremot finns det en koppling mellan brister i kravställning samt uppföljning och bristande kvalitet.
Nödvändig kvalitet måste alltid uttryckas som obligatoriska krav, oavsett utvärderingsmodell. Om de obligatoriska kraven inte återspeglar nödvändig kvalitet så finns en uppenbar risk för kvalitetsbrister, det kan ingen utvärderingsmodell i världen ändra på.
Utvärderingskriteriet lägsta pris = nödvändig kvalitet till lägst pris.
Utvärderingskriteriet bästa förhållandet mellan pris och kvalitet = kvalitet som vi är beredda att betala mer för och som visserligen är önskvärd men samtidigt inte nödvändig och som vi också kan tänka oss att avstå från om leverantören pressar priset tillräckligt lågt.
Och så borde Upphandling 24 skämmas för vilseledande rubriker som eldar på myterna om lägsta pris.
Malmö stad är ett prakt exempel på problematiken inom städtjänster. Man har hundratals krav i avtalet och avropen. Men då inget någonsin följs upp slutar det år efter år att vinnande städföretag är dem som lagt lägst pris, tömmer soptunnorna och torrmoppar entrén och fakturerar då relativt bra för den tiden..En bra affärsidé som få seriösa företag vill basera verksamheten på, men som absolut är en vinstmaskin.
Problemet är ALLTID uppföljning av avtal och inget annat