Tvivel om nyttan med skyndsamhet

Med formuleringen ”en verkningslös bestämmelse utan innebörd eller konsekvenser” går Västra Götalandsregionen längst i kritiken.

Överlag är remissinstanserna ändå positiva till reformen. Men det finns samtidigt en stor tveksamhet kring om förändringen verkligen ger någon betydande skillnad och många påtalar att domstolarna redan ger upphandlingsmål förtur.

Sveriges offentliga inköpare, SOI, tror att effekten blir marginell och argumenterar för en kombination av tidsfrister och ökade resurser för förvaltningsdomstolarna.

Post- och telestyrelsen bedömer att lagändringen ” riskerar att inte medföra någon förändring i praktiken”, Almega befarar begränsade effekter och Kammarkollegiet sätter frågetecken för ”om förslaget i praktiken kommer att medföra några effektivitetsvinster jämfört med dagens ordning”.

Från domstolshåll kommer liknande bedömningar.

”Även om ett lagstadgat skyndsamhetskrav innebär att handläggningen av målen måste prioriteras i något större utsträckning än vad som är fallet idag så är det enligt förvaltningsrättens mening tveksamt om ett sådant krav i någon större utsträckning leder till en enhetligare, snabbare och effektivare handläggning.”, skriver Förvaltningsrätten i Malmö i sitt remissvar.

Socialstyrelsen ser det som en brist att utkastet till lagrådsremiss inte anger vad som avses med skyndsamt och att det, kombinerat med att överprövningsmål har förtur redan idag i de flesta domstolar, gör att ett skyndsamhetskrav får en högst marginell påverkan på domstolens handläggningstid.

Civilminister Lena Micko kommenterade skyndsamhetskravet under SOI:s årskonferens nyligen:

-Det har ändå betydelse att uttrycka det tydligt genom krav på skyndsamhet. Även om det inte ser så tokigt ut med den genomsnittliga handläggningstiden i dag så kan ett mål i vissa fall ta upp till ett och ett halvt år. Med ett skyndsamhetskrav ska upphandlande myndigheter och leverantörer kunna förvänta sig svar skyndsamt, sade hon.

Jämte skyndsamhetskravet är preklusionsfrister – med tidsgränser för leverantörers rätt att åberopa nya omständigheter – regeringens huvudförslag i utkastet till lagrådsremiss med sikte på förändringar av LOU, LUF, LUK och LUKS från 1 januari 2022.

Förslagen om frister får ett allmänt stöd, men med en del invändningar från olika remissinstanser.

Almega ser den föreslagna tvåveckorsgränsen som alltför kort:

”Det måste beaktas att den sökande leverantören kanske inte ens har hunnit ta del av vinnande anbud under denna tidsfrist. Rådande trend med allt mer sekretessbeläggning av innehållet i anbuden ökar risken för detta scenario.”, skriver Almega.

Även Kammarrätten i Jönköping ser problem ur ett rättssäkerhetsperspektiv och vänder sig mot utkastets beskrivning om att båda parter i mål om offentlig upphandling är resursstarka och företräds av juridiska ombud.

”Kammarrätten delar inte denna bild. Det är inte så sällan som en leverantör agerar utan ombud. Detta gäller särskilt små och medelstora företag. Således kan införandet av preklusionsfrister medföra en diskrepans mellan olika leverantörers möjlighet att tillvarata sin rätt i mål om offentlig upphandling, vilket strider mot principerna för lagstiftningen på området.”, framhåller Kammarrätten i Jönköping

Förvaltningsrätten i Umeå avstyrker förslaget om preklusionsfrist och pekar på risken att sökande kan föra fram omständigheter ”för säkerhets skull” med risken att målen kan blir mer omfattande.

Samtliga remissvar finns tillgängliga på regeringens webbplats.

I skaran mest positiva remissinstanser återfinns MSB, som ser förslagen som väl avvägda, och arbetsmarknadens huvudparter där Svenskt Näringsliv menar att regeringen gjort en väl avvägd analys och där LO anser att förslagen förbättrar dagens regelverk ” till fördel för de seriösa näringsidkarna och för samhället i stort”.

Det kan noteras att Konkurrensverket ser nackdelar med regeringsstrategin att dela upp förändringar av upphandlingslagarna i flera propositioner.

Konsekvenserna av olika förslag blir därmed svåra att överblicka och bedöma, enligt myndigheten.

”Detta eftersom effekterna på systemet som helhet av de sammantagna förslagen inte finns beskrivna i det remitterade utkastet till lagrådsremiss och då förslag i en del kan öka eller minska såväl behovet som konsekvenserna av förslag i andra delar. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör det beaktas.”, anser Konkurrensverket i sitt remissvar.