Inom svensk möbelindustri är cirkulär ekonomi en självklarhet. Resurser ska nyttjas, återanvändas och återvinnas för att undvika slutgiltigt avfall och produkter och komponenter ska stanna i ett slutet flöde. Med varje innovation ska återvunna material som plast, metaller och trä öka.
Det ska bli enklare att ersätta uttjänta delar inför nästa generations brukande. Den cirkulära ekonomins roll är central för att nå klimatmålen av den enkla anledningen att befintliga resurser används mer effektivt.
Offentlig upphandling har potential att vara den nödvändiga katalysatorn i omställningen till en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. Den upphandlande parten har pekats ut som en central aktör för att det ska ske, såväl på EU-nivå genom den Gröna given som på nationell nivå genom handlingsplanen för en cirkulär ekonomi. Det är därför avgörande att en av omställningens viktigaste aktörer inte hamnar på efterkälken.
Vid offentliga inköp av möbler är det oftast enbart pris som avgör upphandlingen. När pris tillåts avgöra, premieras produkter med lägre kvalitet och kortare livslängd framför gedigna produkter som håller i flera decennier. Högkvalitativa möbler kan också i större utsträckning uppgraderas, restaureras och återvinnas.
Offentlig sektor bör därmed beakta kostnad över tid snarare än pris vid inköpstillfället. För klimatets men också för skattebetalarnas skull.
I processen för inköp likställer offentlig sektor ofta cirkulärt med återbruk. Återbruk är bra – det som redan har producerats ska användas så länge som möjligt. Men, även här bör fokus vara kvalitet och långsiktighet med samma höga miljö- och hållbarhetskrav på återbrukade möbler som på nyproducerade.
I EU-kommissionens Blåbok framgår det dessutom att unionens produktbestämmelser ska tillämpas även på begagnade produkter. Detta följs inte i dag. De återbrukade möbler som köps via offentlig upphandling riskerar därför att inte uppfylla rådande lagstiftning, till exempel avseende kemikalieinnehåll.
Återbrukade möbler tillgodoser dessutom endast en bråkdel av det totala behovet av möbler. För att ha en chans att nå de högt ställda hållbarhetsmålen behöver därför offentlig sektor lyfta blicken från återbruk till att kravställa på ett sätt som driver den cirkulära omställningen i industrin.
Att utveckla nya produkter och cirkulära affärsmodeller är förenat med både risker och kostnader. Här kan den offentliga upphandlaren spela en avgörande roll genom att vara beredd att betala vad det faktiskt kostar för cirkulär produktutveckling. Kravställningen bör vara långsiktig samt premiera återtillverkning, återbruk och återvinning.
I syfte att på riktigt kunna göra skillnad i den gröna industriella omställningen, uppmanar vi därför offentliga inköpscentraler samt offentlig sektors inköpsfunktioner att:
- Köpa möbler baserat på kostnad över tid, snarare än på inköpspris.
- Ställa samma höga krav på miljö och säkerhet på såväl återbrukade som nyproducerade möbler.
- Premiera metoder som minimerar miljö- och klimatpåverkan, till exempel genom att följa kemikalielagstiftningen eller att ställa krav som premierar återtillverkning, återbruk och återvinning.
- Följa Upphandlingsmyndighetens vägledning för att använda den offentliga upphandlingen som ett strategiskt verktyg i omställningen till cirkulär ekonomi.
David Johnsson, vd Trä- och Möbelföretagen
Marcus Westdahl, CEO EFG European Furniture Group
Johanna Hedström, Country Manager Sweden Flokk
Sune Lundqvist, CEO och grundare Input Interiör
Robert Petersson, CEO Kinnarps
Martin Johansson, vd Stolab Möbel
Hans Bergström, vd Zilenzio
Conny Torstensson, koncernchef på Edsbyn Senab
Tråkigt med branschorganisationer som klagar men inte kommer med en hållbar/genomtänkt lösning.
Förslagen är bra men hjälp oss med hur vi upphandlare ska kunna räkna ut lägst kostnad över tid för en stol. Alla stolar håller förhoppningsvis lite längre än garantitiden men hur ska vi kunna på ett juridiskt korrekt sätt bedöma om en stol kommer hålla i fem, tio eller tjugo år? Vi kan ju inte gärna köpa in en stol av varje anbudsgivare och köra utmattningstest på dem.
Hyra av möbler skulle i och för sig lösa jämförelsen mellan anbud men hyra är inte alltid aktuellt eller lönsamt.
Vi ska kanske inte ställa lika höga krav på miljöegenskaper hos återbrukade produkter som på nytillverkade. Det kan vara bättre att använda något återbrukat med fula kemikalier istället för att köpa nytt och elda upp det gamla.
Från Västra Götalandsregionen har vi länge upphandlat möbler med höga miljökrav. Vi har efterfrågat cirkulärt sedan 2012 men då ville ingen leverera det. Därför lagt VGR lagt ca 20 miljoner på utvecklingsprojekt för att branschen skulle kunna utvecklas cirkulärt och erbjuda det vi offentliga aktörer efterfrågat! Vi har dessutom tagit initiativ till och finansierar en ny FoU-miljö för hållbar omställning i inredningsbranschen, Interior Innovation Center, vilket saknas i Sverige idag.
Så frågan är ju om ni ställt om ifall inte vi offentliga organisationer skapat efterfrågan?
Nu har vi ställt om vår organisation I VGR för att arbeta cirkulärt, i både befintligt och nytt, för våra 56 000 anställda. Nu ser vi fram emot att branschen tar sin del av ansvaret och erbjuder konkurrenskraftiga lösningar inom hela den cirkulära värdecykeln så vi förenar miljökrav med ansvar för skattebetalarnas pengar. Vi uppskattar livscykelkostnader för era produkter. Och informera oss gärna om vilka av era produkter som innehåller så höga halter av skadliga ämnen eller har dålig kvalitet så de inte ska återbrukas.
Till sist: Det är inte ramupphandlingar som skapar förändring, här rymms allt och alla. Beställarkompetens inom interiör och rutiner och riktlinjer för inköp har långt större betydelse.
Förändringar skapas i samarbete:)