”Dubbelmoral kring hållbara inköp”

Noggrannhet är en dygd, sa statsminister Ulf Kristersson på en pressträff om gröna industrier häromdagen. ”Men hastighet är också det”, fortsatte han. Om vi inte kan vara både noggranna och snabba kommer de gröna investeringarna hamna på andra ställen.

Med högt satta klimatmål borde Sveriges kommuner just nu ligga mitt i en cirkulär omställning. Trots det står det still för hållbara, offentliga upphandlingar.

Omkring hälften av våra globala utsläpp och 90 procent av förlusten av biologisk mångfald kommer ifrån konsumtion. Vid produktionen av en laptop skapas över ett ton avfall, och nästintill alla utsläpp för en dator ligger i produktionsfasen – samtidigt är elektronik den snabbast växande avfallsströmmen globalt.

Det absolut viktigaste vi kan göra för att sänka klimatavtrycket från elektronik är att hålla det som redan producerats vid liv längre.

Trots det väljer fortfarande 9 av 10 kommuner att uteslutande införskaffa nya datorer till sina verksamheter. Dessutom väljer omkring 20 procent av kommunerna att skrota sina använda it-produkter när de inte längre använder dem, och över 80 procent upphandlar inte återtaget av sin it och får därför heller inte marknadsmässigt betalt för den. Det pågår ett stort resursslöseri i offentlig sektor.

Genom rekonditionering går det att nästintill fördubbla livslängden på elektronik. I snart 30 år har vi på det cirkulära it-företaget Inrego rekonditionerat it-utrustning, utvecklat och drivit på en andrahandsmarknad för datorer, skärmar och telefoner.

Tack vare innovation och gedigna rekonditioneringsprocesser återbrukar vi årligen 350 000 it-produkter i vår lokala produktion i Täby. Genom att göra inköp och avyttring cirkulärt kan våra kunder i princip halvera både sina utsläpp och sina omkostnader.

Men ändå är det till största del näringslivet som tar del av fördelarna med en cirkulär ekonomi och driver på omställningen till en hållbar marknad. Varför upphandlar inte kommuner begagnat?

Vi får höra att det till stor del handlar om att upphandlingarna för inköp och återtag inte är uppdelade, vilket leder till att produkterna i princip skänks bort i stället för att säljas för marknadsmässigt pris.

Dessutom verkar denna ”allt-i-ett-metod” även gälla på begagnat och nytt – upphandlare som vill tillgodose alla sina medarbetare med ett enda inköp tvingas välja produkter efter dem med störst behov av avancerad teknik. Konsekvensen blir att alla, oavsett behov, får den senaste modellen när det är dags för en uppgradering av verksamhetens elektronik.

Det är hög tid att kommunernas hållbarhetsmål integreras i upphandlingarna för elektronik. Hur mycket utsläpp och naturresurser hade vi kunnat spara genom att nyttja jordens naturresurser på ett mer resurseffektivt sätt?

Och hur många fler lärare hade vi kunnat anställa om Sveriges kommuner hade prioriterat återbruk och cirkulär upphandling när det kommer till elektronik? Att inte prioritera hållbar och kostnadseffektiv elektronik är rentav slöseri med våra planetära resurser såväl som skattebetalarnas pengar.
Sebastian Holmström
Hållbarhetschef på Inrego
Isabell Bergström
Kommunikationsansvarig på Inrego