Det står klart sedan utkastet till lagrådsremiss blivit offentligt med förslag om ett lagstadgat skyndsamhetskrav och en preklusionsfrist som begränsar leverantörers möjligheter till överprövning.
Förändringarna – med inriktningen att träda i kraft 1 januari 2022 – har förslag från överprövningsutredningen, ÖU, och förenklingsutredningen, FU, som grund.
Men merparten av förslagen ratas helt eller delvis av regeringen enligt nedan:
Ingen tidsfrist för upphandlingsmåls avgörande.
ÖU hade föreslagit en tidsgräns på 90 dagar för en domstols handläggning som en kraftigare åtgärd än det nu föreslagna skyndsamhetskravet. En majoritet av remissinstanserna – bland dem Advokatsamfundet och SKR – ställde sig positiva. Men flera domstolar var negativa eller tveksamma och regeringen pekar bland annat på att det är främmande för svensk rättstradition med krav på domstolarna att avgöra mål inom en viss tid.
Nej till tidsplan för mål om överprövning.
Förslaget fick ett blandat mottagande av remissinstanserna. Regeringen lyfter fram att domstolen har svårt att självständigt påverka handläggningstiden eftersom den även styrs av parternas processföring. En frivillig tidsplan som domstolen upprättar kan vara ett alternativ, tillägger regeringen.
Avslag för preklusionsfrist under anbudstiden
ÖU ville se en skyldighet för leverantörer att redan under anbudstiden påtala fel och brister som grund för överprövning. Men regeringen ser en risk för att ett sådant krav leder till färre anbud genom att det kan bli resurskrävande för mindre leverantörer. Det finns även en risk för längre handläggningstider i domstol, enligt regeringen, som en följd av tillämpningsproblem och bevisfrågor.
Ingen domstolsavgift vid överprövning
FU hade föreslagit en ansökningsavgift på 7 500 kronor med överlag positiv respons från remissinstanser. Avgiften skulle kunna minska antalet överprövningar och stimulera dialogen mellan parterna under ett pågående upphandlingsförfarande. Regeringen summerar sitt avslag med att det är svårt att bestämma en optimal nivå för en ansökningsavgift och att effekterna av avgiften är osäkra men med risk för att mindre leverantörer väljer bort en överprövningsprocess.
Nej till processkostnadsansvar
FU:s förslag var att förlorande part i ett överprövningsmål kan bli skyldig att ersätta den vinnande partens kostnader som en åtgärd för att minska antalet överprövningar. Men remissvaren var överlag negativa och regeringen motiverar bland annat sitt nej med att det kan sätta upp ekonomiska hinder för mindre och resurssvaga leverantörer.
Inget förtydligande om direktupphandlingar
Regeringen säger nej till att införa särskilda möjligheter för temporär direktupphandling på det direktivstyrda området. Inte heller ÖU:s förslag om att förtydliga lagtexten kring undantag från annonsering vid synnerligen brådska får något stöd. Regeringen konstaterar att det finns ett HFD-avgörande från 2019 om att en utdragen överprövningsprocess kan ses som oförutsedda omständigheter som ger rätt till direktupphandling.
Leverantörer får behålla rätten till ersättning för rättegångskostnader,
Även efter en reformering av LOU vill regeringen att leverantörer som får rätt i domstol även har rätt till skadestånd från den upphandlande myndigheten för rättegångskostnader. ÖU ville ta bort rätten utifrån den obalans som gäller där upphandlande myndigheter inte kan få motsvsarande ersättning från leverantörer.
Tråkigt många nej till förbättringar och förtydliganden. Svensk rättstradition framhålls som en av orsakerna till bestämd tidsfrist – om vi alltid ska hålla oss till traditioner, utvecklas vi då?
Tråkigt att leverantörer kan få skadestånd i de fall de vinner men inte tvärtom – hur mycket kostar inte en överprövning för det offentliga? Som dessutom oftast vinns av de offentliga. Känns som bakåtsträvande avslag! Så synd när det kunde blivit delvis bättre………