Nytt rekord i antal mutbrottsdomar

Institutet Mot Mutor (IMM) är en ideell näringslivsorganisation som inrättades 1923 vars uppgift är att verka för god sed för beslutspåverkan inom näringslivet liksom samhället i övrigt och att söka motverka användningen av mutor och andra otillbörliga förmåner som medel för sådan påverkan.

Huvudmannaskapet för IMM är delat mellan Stockholms Handelskammare, Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting.  Svensk Handel, Läkemedelsindustriföreningen, Bankföreningen och Sveriges Byggindustrier är partnerorganisationer till IMM. Organisationen har därutöver ett antal stödjande medlemmar.

I sin senaste rapport, där samtliga mutbrottsdomar år 2017 sammanfattas, slås fast att 27 rättsfall om mutbrott ledde till fällande dom.

Det är en tydlig ökning jämfört med år 2016 då det totala antalet domar rörande mutbrott var 15 stycken. Flest fällande domar återfinns i sektorerna vård och omsorg, ordningsmakt samt transport och fordon.

– Att många döms säger egentligen inte så mycket om omfattningen av mutor i just den sektorn. Det kan lika gärna vara en indikator på att personer inom dessa sektorer är mer medvetna, lyhörda och försöker stävja mutbrotten, säger Natali Phalén.

– De sektorer som är i topp har dock alla drag som gör de särskilt känsliga ur mutbrottshänseende, säger Natali Phalén.

Ett av de rättsfall som redovisas i rapporten handlar om en dom i Uppsala tingsrätt från juni 2017 där en person efterfrågat mutor. Det var en systemförvaltare på landstinget som genom sin tjänst hade  ansvar för projektering av vissa byggrelaterade frågor och som indirekt hade möjlighet att påverka beslut rörande offentlig upphandling genom beställarkrav.

Systemförvaltaren försökte vid fyra tillfällen genom privata sms och mejl förmå representanter för företag som hade arbetat för landstinget att ge förvaltaren förmåner privat. De begärda förmånerna bestod av byggnadsmaterial till ett värde av 10 000 kronor, plåt- och lackeringsarbeten till ett värde av 70 000 kronor, bidrag om 46 000 kronor till dessa plåt- och lackeringsarbeten genom överfakturering samt två biljetter till Italien av ospecificerat värde.

Ett annat fall gäller en dom från i september 2017.  En person som tidigare varit anställd på ett företag som levererade tjänster till en FN-organisation bjöd efter anställningens avslutande en tjänsteman i organisationen tillsammans med tjänstemannens sambo på en gåva i form av en hotellvistelse med diverse tillägg till ett värde om mer än 18 000 kronor.

Personen och tjänstemannen kände varandra och hade under en period umgåtts intensivt privat. När gåvan gavs pågick ett upphandlingsförfarande mellan organisationen och företaget där personen tidigare arbetat. Företaget ägdes av personens far. Personen åtalades för givande av muta och personens far åtalades för anstiftan till givande av muta (båda åtalades enligt de äldre bestämmelserna i brottsbalken).

Natali Phalén konstaterar att det sammantaget blev noll mutbrottsdomar baserat på bestämmelsen om vårdslös finansiering av mutbrott och att det innebär en fortsättning på trenden med noll domar för det brottet sedan dess införande för snart sex år sedan.

I korthet innebär bestämmelsen att näringsidkare måste vara försiktig med att lämna pengar eller andra tillgångar till sina ombud, agenter, samarbetspartner eller andra representanter så att medlen inte används till mutor.

– Syftet är så klart att motverka användningen av olika typer av mellanhänder som begår själva mutbrottet och säkerställa att företag har kontrollsystem för att förhindra användning av mutor. Noll domar måste betraktas som ett misslyckande, särskilt mot bakgrund av att svenska företag verkar på svårt korruptionsutsatta marknader. Det är problematiskt att det saknas vägledande avgöranden för vilka krav bestämmelsen i praktiken uppställer, säger Natali Phalén.

– Det finns brister i lagstiftningen, polisen har inte tillräckligt med resurser för att kunna jobba systematiskt mot dessa brott och den företagsbot man riskerar om man avslöjas har ett tak på tio miljoner kronor. Därmed är risken att åka fast låg och konsekvensen blir inte heller speciellt kännbar när det rör sig om större affärer, säger Natali Phalén.