Trots nej i riksdagen fortsätter allmännyttan att driva på för att få undantas från LOU.
Men vilka skillnader finns det egentligen mellan offentliga och privata byggherrar inom bostadssektorn utifrån ett upphandlings- och styrningsperspektiv?
Detta har professor Per Erik Eriksson vid Luleå tekniska universitet undersökt på uppdrag av Konkurrensverket. Han har bland annat gjort intervjuer med byggherrar och entreprenörer.
Enligt rapporten är de två mest påtagliga skillnaderna hanteringen av förhandling och relationernas varaktighet.
De privata beställarnas omfattande förhandlingar upplevs värdeskapande eftersom de kan resultera i reducerade kostnader men även en bättre balans mellan pris och kvalitet, skriver Per Erik Eriksson.
De långa samarbetena i privata upphandlingar gör också entreprenörerna kan öka sin kunskap om beställarens produkter och processer över tid genom ackumulativt lärande i liknande projekt år efter år.
En tredje skillnad berör användningen av ersättningsformen fast pris. Att kunna använda sig av ett fast pris (som inte nämnvärt justeras) upplevs som en stor fördel av de privata beställarna, visar rapporten.
Läs hela rapporten den tar också upp bristande kompetens hos de offentliga beställarna!
Det verkar finnas en ganska stor kunskapslucka på beställarsidan.
Intressantast för mig är att det framgår i rapporten att beställare i stor omfattning väljer att se begränsningar i förhandlingsmöjligheten vid upphandling enligt LOU.
Som regel kan förhandlat förfarande alltid användas, en upphandling kan skrivas med “ramkrav” och fokus på beskrivning av förväntad funktion. Vågar man aktivt fråga efter alternativa lösningar/avsteg så blir det i regel väldigt bra.
Tips att tänka en “black box” och sedan skruva på innehållet istället för att ställa fram en full låda som inte går att tömma på skräp och som inte har plats med nytt.
Går ju också att göra en selektering per “förhandlingsrunda” om man så önskar för att hålla ned arbetsbördan med många anbud.
Kan vara svårt att i projekt förklara för ovana beställare hur de kan skriva funktionella rambeskrivningar men när de förstår principen har det blivit väldigt bra resultat, det är dessutom enklare då man lägger över detaljkunskap på leverantören (som ändå kan det bäst). Lägg fokus på att gå igenom leverantörens lösning istället och diskutera eventuell problematik, resultatet blir oftast billigare och det blir “bådas avtal”.
Intressant läsning med flera infallsvinklar hur LOU påverkar.
Jag är visserligen IT-entreprenör och verkat i detta sedan 80-talet, vilket gör att teknik och metoder skiljer sig från byggbranschen.
Det som däremot känns igen är den våta filt som LOU lägger över de flesta offentliga affärer.
Bra affärer för både beställare och leverantörer kräver dialog före och under affären. Minskas möjligheten till dialog ökar risken för konflikter
och dåligt slutresultat.
Ett samhälle måste motverka all form av korruption, och det är väl därför LOU har skapats i dess nuvarande form.
Jag är ingen jurist, men jag anser att våra lagar som skall motverka mutor, samt att återinföra tjänstemannaansvaret, bör kunna hantera det som LOU täcker idag.
Om man lyssnar till de privata respondenterna, så hanterar de val och eventuella utbyten av leverantörer i sina icke offentliga affärer på lämpliga sätt. Alla parter försöker se till kommande affärer, och inte bara till den aktuella.
En viktig sak som jag vill trycka på är dock vikten av regelverk som ser till att leverantörer i alla led är registrerade och fullgör sina som fullgör sina plikter gentemot lagar och förordningar.
Finns inga hinder för varken dialog eller förhandling i LOU eller övrig upphandlingslagstiftning.
Upphandlingslagstiftningens grundläggande principer, offentlighet och rättssäkerheten är en garanti för seriösa offentliga affärer till gagn för samhället.
LOU är inget hinder tvärtom om man har kompetens och erfarenhet så är det en framgångsfaktor.
Nja. Dialog är naturligtvis alltid tillåten men min uppfattning är att förhandling, i ordets rätta bemärkelse, aldrig är tillåten i en offentlig upphandling enligt LOU, varken tidigare eller nu.
I den äldre versionen av LOU definieras förhandling som att anpassa anbuden till de krav som myndigheten har angett i annonsen om upphandling och i förfrågningsunderlaget, det vill säga en ganska ensidig förhandling.
I nuvarande LOU anges att “den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud” samt att “förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna”. Det är tveksamt om det ger ett väsentligen större utrymme till ett ömsesidigt givande och tagande i syfte att nå fram till en så bra affär som möjligt.
Sen kan vi, och bör vi, naturligtvis kompensera för det begränsade förhandlingsutrymmet genom ett välgenomtänkt upphandlingsunderlag, precis som NW är inne på. Så ja, vi kan inom LOU göra ganska mycket av det man kan göra utanför LOU, men vi måste vara mycket smartare för att kunna göra det.