Regeringen vill att ett nytt brott införs i brottsbalken: missbruk av offentlig ställning.
Detta blir ett komplement till det nuvarande tjänstemannaansvaret, som endast gäller vid myndighetsutövning.
”Vi har sett behov av att stärka ansvaret för missbruk och otillbörligt utnyttjande av allmänna medel, bland annat i samband med offentlig upphandling”, skriver regeringen i lagrådsremissen.
Brottslighet vid offentlig upphandling kan i många fall träffas av andra straffrättsliga bestämmelser.
Det går emellertid att tänka sig fall då någon åsidosätter reglerna i samband med offentlig upphandling utan att någon nuvarande straffbestämmelse kan tillämpas på handlandet, skriver regeringen.
”Med hänsyn till det starka intresset av att motverka all form av korruption vid offentliga upphandlingar och annan förvaltning av allmänna medel anser vi att den luckan bör täppas till”, enligt lagrådsremissen.
Straffansvaret omfattar den som vid utövandet av offentlig tjänst eller offentligt uppdrag uppsåtligen i strid med lag eller annan författning vidtar eller underlåter att vidtar en åtgärd för att få en otillbörlig förmån eller för att någon annan ska få en sådan förmån eller för att otillbörligt missgynna någon annan.
Straffet för missbruk av offentlig ställning föreslås vara böter eller fängelse i högst två år samt för grovt brott fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli.
Behöves lite infö på mitt brevlådan
Kul att vara upphandlare?! Behöver nog lägga till vissa extra klausuler i anställningsavtalet samt höja lönen med 200% Vem vill annars jobba…
Kan ju vara bra med ett utökat ansvar! Det kanske kan avhålla en del folk som är mer eller mindre inkompetenta att jobba i yrket, d v s konsulter och anställda som trots dokumenterad inkompetens hoppar runt bland um/ue och tjänar oförskämt bra.
Upphandling är redan ett starkt regelstyrt område. Det är rimligt att ställa krav på korrekt agerande, men samtidigt viktigt att nya straffbestämmelser inte skapar onödig rädsla i situationer där bedömningar måste göras.
Enligt min erfarenhet av att arbeta med offentlig upphandling hos UO senaste ca 15 åren är att det inte är ovanligt, snarare en huvudregel, att upphandlare ofta är den som internt påtalar fel och brister (såsom regelbrott mot upphandlingslagstiftningen) inför vägval och publicering som rör inköp. I vissa fall MEN absolut inte alla fall är det en högre beslutsfattare som ändå fattar beslut eller på annat sätt vidtar/inte vidtar den regelstridiga åtgärden. Är det upphandlaren som gör det medvetet så är min erfarenhet att det handlar om tvång/ultimatum som högre chef/verksamhet lägger på upphandlaren.
Slut på hjälp och råd i kravställning, beställaren får ta alla beslut oavsett vad.
Instämmer med KM, i de flesta fall är vi rådgivande funktion och har ingen bestämmanderätt utan besluten fattas högre upp i beställarledet. Men snälltolkar jag artikeln så är det inte specifikt upphandlare, utan “bland annat offentlig upphandling”. De vill komma åt de som missbrukar sin ställning i sitt offentliga uppdrag, vilket gör att det inte träffar upphandlaren om denne uppmärksammat felaktigheter.
Hoppas det definieras tydligt vad som gäller. Om det är så vagt som i artiklen kommer hela sverige upphandla på lägsta pris och alla anbudsgivare blir godkända för att inte riskera åtal för att råkat “missgynna någon”. Inte heller lär upphandlarna vilja “testa” lagen och hitta på nya lösningar av samma anledning.
Risken för korruption är jämförelsevis mycket mycket större i genomförande-processen än i den föregående mycket mycket mer transparentare upphand- lingsprocessen, vars avslut utgörs av kontrakt. Att ett särskilt riskområde för korruption påstås vara offentlig upp-handling är en sanning med mycket mycket stor modifikation! Snacka om diskrepans mellan teori och verklighet!